torsdag 4 april 2013

Hornen

Varför drabbas jag / vi av jaktens tjusning?
Vad är det som är så lockande med att köra ikapp och förbi? Även under ett helt vanligt träningspass.
Vet inte! Men jag är tacksam för att jag har har begåvats med just den instinkten.
Dagens träningspass var 3,8 km fullt ös. När jag har begränsat med tid är det hög intensitet som gäller.
Puls helst över 90% i en timma.
Faktum är att ett sådant pass är minst lika bra som distanspass. Ingen fettförbränning men håller man sig precis under syranivån ger det väldigt mycket kvalitet.

Tillbaka till jaktmomentet.
Fullt ös till Gråbo. Sedan ner till Olofstorp för att sedan snedda över mot Lerum. Här blir det några utmanande backar. Det enda som far genom skallen är. Inte under 25 km/h!
I sista backen ser jag fem, sex cyklister. Hornen växer ut och hastigheten ökar. När jag kommer närmare ser jag oranga byxor med ett firmanamn på. Då växer hornen ut lite extra.
Nu vet jag varför vi tjusas av detta.
Det är så grymt gott att gå ikapp och ifrån helt enkelt.
Kosta vad det kosta vill!

3 kommentarer:

  1. Vilken drömjakt du fick i backarna vid Olofstorp...

    SvaraRadera
  2. Sweet Dude! ;) Som sagt, det är skönt att man är begåvad med den där inställningen. Det är det som gör soloträningen rolig. Oavsett om det är kräkorange, en traktor, moped eller lastbil, jag skall ifatt och förbi... =)

    SvaraRadera
  3. Det är för att man får en nalle och puss på kinden när man är klar!

    SvaraRadera