Ett spräckt revben satte stopp för all stakträning från början på december till mitten av januari.
Mycket cardio och ben. Men eftersom jag är en stakare så var det ingen idé.
Ställer mig inte på startlinjen hur magiskt det än är bara för att skida 90 km. Nej det skall finnas en rimlig möjlighet att vara bättre än innan. Den fanns inte i år. På Söndag 0800 öppnar anmälan och då är jag på hugget. Nästa år blir det andra bullar.
Annars började året med en medioker insats på Sylvesterloppet. 43,30. I och för sig 12'a av 240 50-åringar men ingen bra tid.
Dagen efter kom influensan. Feber i 6 dagar. Tillfrisknade och drog igång med träningen. Uppenbarligen inte helt kry för i söndags natt vaknade jag av en bankande huvudvärk över vänster öga och ner i överkäken. Ett piller och lyckades somna om. Värk hela dagen men hanterbart.
På kvällen helt galet ont. Det bara blixtrade och jag tappade känseln på vänstersidan ansiktet.
Åsa ringde min kära syster för råd. Blodtryck och puls långt över det normala så något var galet.
Ambulans till akuten.
Efter att ha fört bort hemskheter som stroak och annat visade det sig att det var en rejäl bihåleinflammation.
Eftersom jag tränar hyfsat hårt så gott som varje dag är jag ganska fulladdad med endorfiner som höjer smärttröskeln så jag kände helt enkelt inte av bihålan innan inflammationen var så kraftig och tryckte så intensivt på andra nerver att jag tappade känseln. Såg rätt sargad ut ett tag.
Ett råd! Lystna till signalerna! Var inte lika korkad som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar