I går var jag och PCK Tomas ute och körde mountainbike. Tomas kan alla tänkbara och otänkbara stigar och vägar i skogarna runt Floda.
Problemet var "is" och underkylt regn i kombination med bristande teknik.
Det blev fem vurpor. En av dom där jag landade i en djup pöl i diket. Plaskblöta handskar. Kallt blev det efter ett tag. Riktigt kallt! Sista slutliga vurpan på asfalt. Stukad handled men jag klarade nyckelbenet och jag är mycket glad att jag hade hjälm för det smällde ganska bra.
När jag kom hem tyckte mina kids att jag borde lägga ner mountainbiketränandet och kanske hitta på något annat i stället. Så blir det inte för detta var superkul!
Jag fick höra mig själv i min son Arvid.
Pappa! Arvid spände ögonen i mig. -Det är gott när det gör ont! Eller hur! Sen förändrades hans bistra min till ett glatt leende.
Helt rätt Arvan. Helt rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar